Måste en sportig familjebil vara trång? Inte numera sedan hatch-back karossen blivit modern. Ny Ford Capri II har en sådan. Alltså rymmer vagnen mer bagage än förr. Men för passagerarna är det lite dåligt beställt. Tekniskt sett år Capri II en modifierad upplaga av föregångaren. Väghällningen har t ex blivit bättre.

Modellraseriet har ebbat ut. Biltililverkerna har tagit sitt förnuft till fånga och räknar inte längre med köparnas fåfänga så til den grad att de byter modell varje år.
Utvecklingen hat till och med gått så långt att man i dag faktiskt anstränger sig för att få en nykonstruerad modell att åtminstone delvis påminna om föregångaren.
Nya Ford Capri II är ett utmärkt exempel på hur det kan gå till.
"Nya Caprin" är verkligen ny - det enda som återstår av den gamla modellen är vissa delar av bottenplattan. Resten är alltså nytt och man formligen baxnar när man läser Fords officiella version av det utvecklingsarbete som lagts ner på att göra en ny bil.
Tiotusentals testmil i allt från arktisk kyla til ökenhetta i Marocko, direktörer som sprungit upp mitt i natten för att kolla de nya halogenstrålkastarna, hundratals mantimmar i laboratorier för att göra instrumentbelysningen bättre...Listan är oändig.
Och vad har då resultatet blivit?
En ny Capri, så klart. En bil som faktisk blivit mycket bättre än företrädaren med samma namn.
Nåja, den förra modellen lämnade en hel del övrigt att önska för normalbilisten, så det var väl inte helt omöjligt att göra bilen bättre.

Stramare karossform.
Karossen, som utseendemässigt håller fast vid Caprins traditionellt pojkbilssportiga linjer, har blivit betydligt stramare i formen.
Fords tyske chefdesigner Uwe Bahnsen anar icke så liten inspiration från vissa Zagatos drömbilar från de senaste sex - sju åren.
Borta är de omotiverade plåtvecken, gälarna och kromränderna - kvar finns Caprins karaktäristiska långa motorhuv, enhetliga linjeföring kring sidorutorna och stubbade hatchback -akter.
Snyggt men inte pråligt, lär någon ha sagt om någonting. Det stämmer rätt bra på Capri II.
Capri II, ja. Modellen skulle ha hetat Diana. Vi känner en viss tacksamhet att man slutligen bestämde sig för att strunta i den fjolliga modellbeteckningen.
Liksom karossen är interiören helt ny, men även där återfinns ekon från den äldre versionen.
Som antytts ovan har emellertid konstruktörerna lagt ner en hel del arbete på den, och slutprodukten har blivit bland annat en intstrumentbräda som egentligen kunne sitta i en vilken tysk Ford som helst.
Det är bara i den dyrare varianten, Ghia, som man finner den där lite proffsiga touchen i utförandet.
Dock: Som instrumentpanel fungerar den acceptabelt, för att inte säga bra. Även om lay-outen är i sletstruknaste laget.

Plats för fyra - kanske.
Inneutrymmena har inte undergått några märkbara förändringar. Man sitter bra i framstolarna, medan inte ens Ford själva vill beskriva baksätet som annat än ett reservsäte. I alla fall inte så länge förutsättningen är att två vuxna personer ska kunna färdas däri utan obehag.
Capri II kommer till Sverige i två versioner: XL och Ghia.
XL har enklare inredning och 1.6 litersmotorn med enkel överliggande kamaxel. Ghian har V6:an på 2.3 liter och en nästan överdådig inredning.
I den ingår att baksätet inte är något säte, utan två separata fåtöljer med ryggstöd som är fällbara var för sig.
Detta är viktigt, för endast genom dem kan man utnyttja bilens halvkombimöjligheter til det yttersta.
Ford har alltså tagit upp BMW:s idè med den sportiga halvkombin. Capri II har en jättestor lucka baktill på modernt hatch-back maner.
Genom den har man tillträde till ett bagageutrymme som känns imponerande stort. Det är till en del en synsvilla.
Lastmöjligheterna begränsas nämligen av luckans lutning, som gör det möjligt att lasta långt men inte för högt bagage. Men, OK, för normalförbrukaren räcker ändå nya Caprin en bra bit längre än den förra.
Ghians övertag gentemot den enklare XL-modellen ligger alltså i att man kan göra vagnen tresitsig: Fäll ner ena ryggstödet bak och lasta bagage där, och du får ändå plats med en passagerare vid sidan av det.
Två versioner med olika motorer och olika inredningar. Det blir alltså fråga om två priser också. Den enklare XL-modellen kommer att kosta omkring 25 000 kronor. Det är rätt mycket det, för en 1600-kubikare på 72 DIN-hästar.
Men då ska man inte glömma att från och med nu tas bara den tyskbyggda Caprin til Sverige med allt vad det innebär av dyrare valutor och tullar, men även bättre kvalitet.
Ghian kommer att hamna mycket nära 30 000 kronor, så när det gällde att välja vagn för kort provkörning i hemlighet vid fabrikens provanläggning i Köln bestämde vi oss för den rimeligast prissatta bilen.

Under skalet intet nytt.
Motorn är ju en gammal bekanting och inte mycket att orda om. Den gör vad man ber den om: Går jämnt och snällt i stadstrafik, kräver inget överdrivet arbete med växelspaken för att hänga med, men kan vid behov visa upp något som liknar ett Mr Hyde-ansikte i form av god acceleration för omkörningar.
Körställningen bjuder inte på några överraskningar. Stolen är justerbar i alla ledder utom på höjden, och förhållandet mellan ratt och pedaler är sådant att vi nordeuropèer mycket lätt känner oss hemma i den.
Så här långt fungerade även företrädaren utan allvarligare invändingar. Det är när man börjar köra bilen man märker att utvecklingen faktiskt går framåt även på bilsidan.
Capri II är betydligt trevligare att köra än I:an. Små modifieringar i grundreceptet har gjort väghållningen bättre. Trots att både fram -ochs bakvagn i princip är av samma konstruktion som tidligare.
Mc Phersonsbenen fram är något kortare. Det tar sig uttryck i mindre vinglighet även i låga hastigheter, där fenomenet inte är direkt farligt men oroande.
I fartregisteret över vad som är tillåtet i Sverige gör den nya karossformen en del till för kurshållningen.
I den nya bilen sitter fortfarande en stel bakaxel med längsgående bladfjädrar. Det finns elegantare lösningar, men 63 mm extra spårvidd har gjort Capri II en gnutta lugnare på vägen.
Det verkar som om man i och med Capri II har funnit en bättre form för hur en sportig familjevagn ska se ut och fungera.
Sannolikt hade Caprin sett annorlunda ut om inte hatchack-karosser kommit i ropet.
Man kan bara konstantera att designavdelingarna den här gången bestämt sig rätt när de gick in på den praktiska halvkombilinjen.